Fritt saxat ur Teddy Brunius skrift från 1987, Över Gränserna, för konstnärsgruppen Konkret Konstruktivism i Skåne, där jag ingick bland 11 konstnärer. Teddy Brunius var på den tiden professor i konsthistoria vid Köpenhamns Universitet och fil dr. Hans text är talande för det jag skapar även idag.
”Frågan om vad som föreställer och inte föreställer är inte så viktig. Det gäller att ge något mer än deformeringar av den vanda verkligheten. Istället för att föreställa skall bilden byggas inifrån.”
”…den som gör en originell målning befinner sig i ett ”no man’s land” mellan det vanda och det okända”
När detta skrevs arbetade jag med sfäriska och koniska formillusioner med en teknik av fördrivna färgeffekter. Idag är jag inte längre bunden av geometriska element. Formerna går nu tillbaka till naturens formelement, men påhittade, inte avbildade. 
Detta sätt att skapa, hade jag redan som ung. Där hittar jag de spänningar i bildytan, som kan ge mig nya associationer. Till betraktaren vill jag ge en berättelse om en annorlunda värld, min fantasi, sprungen ur min livsresa.
John Peter Nilsson, intendent på Malmö Moderna Museum, skriver bl a i ”Former bortom formen – en kort tillbakablick på Birgitta Westbergs konst”, följande angående mina målningar från 1980- och 90-talet. Fritt saxat:
”Det finns en känsla att geometrin kan utvecklas i all oändlighet utanför själva dukens avgränsade utsnitt…verken utstrålar spontanitet…Visst, verkens geometri handlar om matematik, motsatsen till det poetiskt spontana. Men på ett besynnerligt sätt avväpnar hon geometrins/matematikens logik och dess anspråk på att besitta någon universell sanning. Verken rusar mot mig, spelar spratt framför mina ögon. Verken är lekfullt anlagda. De innehåller lika mycket logisk kontroll över en formmässig utvecklingskedja som de bryter sönder den.”
I ”Reflektion” av Thomas Millroth, konstvetare och författare, f d intendent på Ystads Konstmuseum, skriver han följande till min utställning på Ystads Konstmuseum 2005 angående de fritt hängande objekten i papper eller pastellerna på skuret papper:
”En bild växer ur en yta. Ljus och färg är realiteter som konstnären koncentrerar sig på. Det är grundläggande. Visst. Men det är ur det grundläggande som också överraskningen växer. Den som möter Birgitta Westbergs pappersbilder slås av konsekvensen och metamorfosen. Enkla material förvandlar sig villigt inför våra ögon. De blir ljus, rörelser, skuggvärldar och reflexer…”
”Glesheten. Pauserna. Ju större ytor, som får framträda desto friare spelplaner… för skillnaderna.”
”I likheterna: olikheterna. Inom de mest obetydliga skillnader, de mest betydande påståenden. Det är i denna svindlande känsla Birgitta Westbergs arbeten verkar – eller viskar. Med varje viskning följer varm andedräkt.”
Angående mina fotografier skriver Thomas Millrot följande:
”Tillfälliga utsnitt, tydliga markeringar av närvaro här och nu. De berättar om konstnären på ett mer centrallyriskt vis, än några av hennes andra verk, kanske. Här står jag! Men just tillfälligheten och den medvetet undvikta perfektionen gör dem till något annat, till ett intressant parallellspår i hennes verk. Det slumpartade uttrycket gör dem till en process av iakttagelser utan annan tanke än en konceptuell och dokumenterande. Det gör dem så starka. Så personliga.”
Idag, många år senare, går jag oförtrutet vidare och försöker överraska mig själv i mitt skapande. Det invanda arbetssättet ställer jag på ända. Mina akvareller strimlas och förvandlas till collage. På plexiglas varvas genomskinliga skikt av oljefärg. Motiven finns inom mig.
Det råder spänning i ateljén…
Birgitta Westberg i januari 2014
P S Även idag, oktober 2019, råder samma aktivitet om än i mindre skala.